090602, 19:04 Liten blogg som Anders

Tatada-da! Jahopp, nu kan man figurera med sitt riktiga namn och utan hemlig och skum bild också. Jag heter ju faktiskt inte Ulf, även om det tydligen var väldigt nära när jag var liten. Jag har en tygmask hemma, märkt med just Ulf. Lätt att stava när man är en liten pojk. När mina föräldrar fick mer förtroende för mig blev jag tilldelad ett annat, något längre namn - Anders.

Det har varit rätt roligt att läsa blogginlägg från Aftonbladets artiklar rörande hela denna karusell! Jag har blivit kommenterad i både positivt och negativt ordalag. Allt från kontrollfreak och karlslok till romantiker och alla kvinnors drömman. Okej, den där sista hittade jag på själv :).

Det framställdes kanske lite som om jag hade bestämt precis allt i artikeln, men sen i fredags har min blivande varit högst involverad i diverse bröllopsbestyr. Givetvis så måste hon få bestämma själv vilken klänningen hon skall ha på sig till exempel. Inget annat är i princip heller skrivet i sten, allt går nästan att ändra. Jag ser det mer som att grovjobbet är gjort, nu är bara finliret kvar.

Angående klänningen så blir det en surprise för mig, då jag inte har sett vad hon valt, precis enligt traditionen... :-)

Lite konstigt är det nu när allt är så publikt. Det var lättare att skriva blogg när man var "Ulf". Som anonym kan man vara lite mer frispråkig. Nu är ju till och med frieriet helt offentligt!

Det konstiga är att det där frieriet på filmen känner jag inte igen riktigt..? Jag vill minnas att det var lite annorlunda. Kommer absolut inte ihåg att jag pratade som en bäbis till exempel.. Men, så är det väl. Minnen tenderar ofta att vara lite annorlunda än verkligheten..

Riktigt skönt var det att få fria, och att få berätta om allt som hänt, men det absolut bästa var så klart att min blivande verkligen sa JA! (eller sa hon det? hmm, måste kolla filmen) och tog det hela så bra! Det blev något kombinerat chocktillstånd och lyckorus, det är nog den bästa beskrivningen.

Man kan även tänka att det här hemlighetsmakeriet har varit en bra grogrund för ett långt och lyckligt äktenskap. Jag har ljugit Veronica rakt upp i ansiktet flera gånger, sagt att jag jobbat över, att jag måste åka på seminarium och så vidare. Egentligen har jag sprungit runt i underklädesaffärer, åkt till Stockholm, tagit in på Grand Hotel och ätit fina middagar med bland annat en av hennes bästa kompisar :-) Jag lovar och svär att inte syssla med något sånt igen, som äkta make!

Just nu är det så mycket som fortfarande rullar runt i skallen. Jag och Veronica har två nätter i rad suttit uppe och funderat på bordsplaceringen av alla gäster. Inte det lättaste vill jag lova, det håller säkert alla som planerat bröllop med om. Egentligen är det konstigt. varför skall det vara svårt att placera ut människor runt ett bord? Gör man det lite mer avancerat än vad man behöver? Jag gissar att det är så. Nåväl, jag tror vi i princip är klara. Så fort man kommer igång går det ganska snabbt...

Nu skall jag lämna över datorn till min blivande fru, för att även hon skall få chansen att "blogga" lite :-)


/Blivande make Anders